Hoppa till sidans innehåll

Historia


Klubbhistoria

Just när allt händer i en klubb verkar historieskrivningen inte intressant. Det är framgångarna nu som gäller, årets tävlingar, kanotskolorna i år. Men i efterhand märker man hur klubben har formats av sin historia - hur mästare förra decenniet har blivit styrelsemedlemmar i år, ….

Sollentuna Kanotsällskap har upplevt toppar och dalar. Vi har varit bland de mest framgångsrika klubbarna, men också på väg att försvinna. Just nu är klubben stor och har flera framgångsrika medlemmar på tävlingsbanorna, men det gör den inte osårbar i morgon.

Flera av klubbens medlemmar har sammanfattat klubbens historia från sin mest aktiva tid. Sådana klubbhistorier blir alltid subjektiva, lyckligtvis. De publicerades ursprungligen i klubbens tidskrift i samband med jubileer, det är ju tiden för att skriva historik, men är värda att räddas till de nu aktiva. Därför finns de på klubbens hemsida. De innehåller erfarenheter, som kan vara viktiga också för andra.

Blom

Ing-Marie Blom var en av klubbens mer framgångsrika tävlingskanotister, och representerade klubben i olympiska spelen i München. Hon har skrivit sin version av hur klubben utvecklades.

68-88

Ingrid Wallgren var den drivande kraften bakom bildandet av klubben. Hon har skrivit om perioden från bildandet 1968 fram till 1988.

88-94

Maj-Gret Lagerholm har skrivit om slutet av 80-talet och början av 90-talet.

94-97

Björn Landerholm var mycket aktiv ordförande under mitten av 90-talet och vi kan i mycket tacka honom för att klubben nu har nått så långt som den har. Han har skrivit om klubben under mitten av 90-talet och har lovat fortsätta sitt avsnitt. Vi ser fram mot det.

Copyright 2000: Sollentuna Kanotsällskap samt respektive författare.

Ing-Marie Blom om Sollentuna Kanotsällskaps historia, berättad vid årsmötet 22 november 1998: Egentligen började klubbens historia för mer än 30 år sedan. På hösten 1963 startade Ingrid Wallgren extragympa en kväll i veckan i Norrvikens skola.

De som var flitigast att komma fick som belöning följa med till Glid, kanotklubben i Upplands Väsby, och prova paddling. Det var första maj 1964. Det blev succé direkt - vi skulle bli kanotister.
Ingrid var tränare för damlandslaget, som ofta kom och tränade. Vi, som var mellan 12 och 15 år, hängde med och såg och lärde oss både det ena och det andra. Det blev några år i Glid.
Under 1968 skar det sig litet där och vi var några som började tänka klubbyte. Då hade Sollentuna Kommun upptäckt oss och föreslog att vi skulle starta en klubb här.
Det blev våra föräldrar, med familjen Wallgren i spetsen, som drog igång det hela.
Våren -69 startade vi med några kanoter på ett stativ på Berra Sternhovs tomt vid Torparängen. Den våren visade sig Norrvikssjön från sin värsta sida. Det var fortfarande utsläpp från jästfabriken, och när isen gick upp flöt det runt stora blaffor som såg ut som maneter och luktade fruktansvärt illa. Våra landslagskompisar, som kom från Borlänge och Hofors för att provpaddla på vår nya sjö, fick en chock och har nog inte glömt den än.
Vi behövde flera kanoter, så på hösten arrangerade klubben Bingokvällar för att få in pengar. Priserna fick vi delvis göra själva. Nån som varit på Bingo sa att ryakuddar var populärt, så vi fick lära oss knyta ryaknutar. Det blev många kvällar, oftast runt familjen Wallgrens matsalsbord, med mycket te och snack och en del knutar. Resultatet blev några kuddar. De flesta med täta knutar på ena sidan och sen glesare och glesare ju närmare målet man kom.

Året efter fick vi kanothus på IP och kunde starta rekrytering på allvar. Det var många som ville paddla - mest tjejer. Då kunde man tala om äkta “girlpower”! Killarna som kom till klubben förstod fort att här var det tjejerna som bestämde och dom det handlade om. Under några år var Sollentuna den dominerande klubben på damsidan i alla klasser.
Vi flyttade från IP ned till sjön, där kanothuset står i dag. Våra föräldrar var fortfarande med och styrde och ställde, men det kom också andra som ville jobba med klubben. En kväll när Brollan höll på att jobba nere vid kanothuset fick han sällskap av en som ville hjälpa till - det var Sture Lind. Mötet var tydligen lyckat och det var väldigt bra för klubben, för Sture blev kvar och har jobbat i alla år. Han blev tillsammans med Wallgrens en viktig hörnsten i klubben genom alla år.
För min del flyttade jag till Irland, slutade tävla och fick barn, och mina kontakter med klubben blev under semestern, när vi fick låna kanoter och paddla nostalgiturer på Norrvikssjön.
När jag kom tillbaka för ett par år sedan såg jag att klubben är sig ganska lik. Samma hus, och delvis samma bryggor. Det är föräldrar och några eldsjälar som håller det hela igång. Det är så ideell idrott skall drivas.
Att i en klubb ha några eldsjälar som aldrig slocknar är otroligt värdefullt. Några som står för kontinuitet, som känner klubbens historia och vad den står för. I kombination med dem som kommer in med nya idéer och visioner blir det bra. Huvudsaken är att man har samma målsättning för klubben.
Från början var Sollentuna Kanotsällskaps oskrivna huvudmånsättning att medlemmarna ska trivas och ha det roligt. Den bör stå - skriven eller oskriven - i minst 30 år till. Det är något som alla medlemmar måste ta ansvar för - inte bara styrelsen. Det är då vi får den klubb vi vill ha.

Ingrid Wallgren: Sollentuna Kanotsällskap 1968 till 1988
Kanotsporten kom till Sollentuna och Norrvikssjön genom Ingrid och Bror Wallgren. Ingrid började paddla som 12-åring på 30-talet i Kanotklubben Glid, som hennes äldre bröder var med och bildade. Ingrid och Bror gifte sig 1949 och Ingrid flyttade till Norrviken men fortsatte tillsammans med Maj-Britt Bohlin, en norrviksflicka, att tävla för Glid men tränade för det mesta på sjön Norrviken, där de fick förvara sina kanoter på Gösta Löfmans tomt vid Strandpromenaden.När Ingrids barn vuxit upp och blivit i 10-årsåldern, tyckte Ingrid, att det var lite dåligt ställt med gymnastiken i skolan, så hon satte igång en gymnastikgrupp för dottern Ann-Kristin och hennes kompisar. Så småningom kom också några äldre flickor med. För att ytterligare stimulera flickorna lovade Ingrid att de som gick varje gång på gymnastiken till våren skulle få följa med till Glid och lära sig paddla kanot.Så, när våren kom, packade Ingrid in ett 10-tal tjejer i Volkswagenbussen och körde till Mälaren. Intresset för paddling blev stort bland ckorna, så det blev många turer med bussen för Ingrid de närmaste åren. När flickorna blev äldre cyklade de den långa vägen till Kairo i Upplands Väsby och när de var uppe i eliten blev det två turer om dagen.Det hade också kommit till flera pojkar, som nu cyklade med. 1968, när Ing-Mari Svensson (gift Blom) körde OS-uttagning i Rösjön, befann sig Sixten Borg bland publiken. Han undrade då med Ingrid och Bror, om det inte var dags att bilda en kanotklubb i Sollentuna. Så skedde också och önskemålet var att få bli en sektion i Turebergs IF, vilket dock inte Sixten tyckte var någon bra lösning.
Kanotsällskapet bildades den 11 september 1968 hemma hos familjen Wallgren på Humlevägen. Närvarande och första styrelsen var:

Ordförande Bror Wallgren, vice ordförande Sven Svensson, kassör Karl-Heine Brammer, sekreterare Maj-Britt Bohlin, vice sekreterare Inga Svensson, övriga ledamöter Ingrid Wallgren och Per Bohlin.
Första ”kanothuset”: en ställning med presenning över hos Berra Sternhoff (vid Kolarängen).
Nu började ett idogt arbete med att få ihop pengar till instruktionskanoter. Det syddes och lottades ut ryamattor, arrangerades bingoaftnar i Leksandsgårdenmm.
Så småningom under 1969 kunde två stycken kanoter av typ Slender inköpas från Danmark. Dessa fraktades hem till Norrviken av danskfödda Ella Alexandersson.
De första instruktionskvällarna förlades till sjön Ravaln, där kassören Kalle Brammer bodde på en strandtomt, där instruktionskanoterna kunde förvaras. I juni samma år kunde vi flytta in i ett kanotförråd, som kommunen byggt på Norrvikens IP. Det blev dock besvärligt att i längden bära kanoterna från IP till sjön, så våren 1973 flyttades och byggdes kanotförrådet ut på den plats, där det fortfarande står.
Den nybildade klubben hade unde tiden kämpat på och 1970 aarrangerade vi Nordiska Mästerskapen för juniorer i Rösjön. Ett otroligt jobb lades ner på inkvartering, matbespisning och banläggning.

Tävlingsmässigt hade klubben ett fantastiskt år 1972, då samtliga SM-titlar i damklassen för ungdom, juniorer och seniorer hemfördes till Sollentuna. Dessutom deltog vår genom tiderna största stjärna, Ing-Mari Svensson, i münchenolympiaden, där hon belade en 8:e plats.
1973 blev betydelsefullt på ett annat sätt. Då försvann Ingrid och Bror mer eller mindre från klubben p g a familje- och arbetsskäl. Klubben började under de nästföljande åren föra en alltmer tynade tillvaro under olika ordförande. Den som hela tiden drog det tyngsta lasset, var Sture Lind med familj.
Inför årsmötet 1984 skickades så ut en skrivelse, där styrelsen talade om fakta och såg sig nödsakade att ytterligare dra in på verksamheten i klubben. Bror Wallgren läste skrivelsen och såg i andanom sin skapelse sjunka i havet. Han frågade Ingrid, som flyttat tillbaka från Dalarna, om hon kunde bli sekreterare och Kennet Karlsson kassör. Jan Lindgren skulle fortsätta som ordförande.
På årsmötet väcktes också förslag om att vi skulle försöka bedriva kanotskola på sommarlovet.
Så skedde också då Ingrid organiserade det hela med hjälp av Bosse Håkansson. Ann-Kristin Wallgren, som är gymnastiklärare och ledig på sommarlovet, hjälpte till och har fortsatt med det.
Det här med kanotskola visade sig vara en bra satsning. Varje år har det varit några kanotintresserade ungdomar, som har fortsatt med kanot och 1988 har ett mål uppnåtts: Klubben har ånyo en svensk mästarinna i sina led. Tillväxten på ledare har också varit god, så nu kan Ingrid, Bror och Sture dra sig tillbaka från aktivt ledarskap i förvissningen om att klubben kommer att leva vidare.

Några ytterligare data av intresse:
1985: Den första ”egna” omklädningskuren kom i klubbens ägo genom dåvarande ordföranden Georg Helenius försorg. (Gåva från firma Eric Andersson AB).
1986: Inköptes ”klubbhuskuren” från Jehovas Vittnen i Häggvik.
1987: fick vi elektricitet indragen i samtliga förråd kurer.
1988: installerades telefon.

Maj-Gret Lagerholm Sollentuna Kanotsällskap 1988 till 1994
Efter Georg Helenius avgång tillträdde Bror Wallgren som ordförande under en period och därefter har Einar Balkeståhl, som lagt ner väldigt mycket arbete för klubben innehaft posten till år, 1994, då han efterträddes av Björn Landerholm.1986 hade man startat ett synnerligen uppskattat nationellt projekt, nämligen Svenska Ungdoms Cupen, SUC. Tävlingen består av fem deltävlingar, där de fyra bästa räknas.
Lite knorr hördes här, när vi skulle börja åka land och rike runt till dessa tävlingar, men det tystnade snart.Vad som var väldigt roligt i sammanhanget var, att man, i synnerhet bland de äldre, började lägga märke till, att Sollentuna levt upp igen, att vi hade fler aktiva med oss och att vi gjorde riktigt bra ifrån oss.
1988 fick klubben, som sagt var, på nytt en svensk mästarinna – om än mycket ung. Det var Birgitta Lagerholm, i yngre ungdomsklass. Hon vann också SUC två år i rad.Kanotträningen intensifierades under sommarhalvåret och kompletterades med gymnastik och styrketräning under vintern med bl a Sture Lind som ledare. Kerstin Öberg, som under en tid var kassör i klubben, introducerade träning i bassäng med forskanoter. En av våra unga kanotister, Anna Petterson, blev så intresserad, att hon lämnade racingen och började paddla fors istället med god framgång.
Även årliga skidläger har förekommit, från vilka vi fått ungdommarnas egna rapporter, som publicerats i bladet. (Avskrift av artikel i Sollentuna Kanot mars 1994) Varje år i samband med 1:a maj har Stockholms Kanotförbund brukar arrangera ett kanotträningsläger i Katrineholm för stockholmsklubbarnas ungdomar.
För de äldre har läger arrangerats i Danmark och där har några av de våra deltagit. Det har också blivit en del andra internationella läger p g a uttagningar till ungdoms- och juniorlandslaget.
Birgitta tävlade i Öppna Nordiska Mästerskapet för ungdom 1989 i K-2 och K-4 hemförande två silvermedaljer. 1990 blev resultatet i NM två guld ett silver och ett brons.

Junior VM gick i Wien 1991 och där belade Birgitta tillsammans med Annika Nilsson från Lödde en 8:e plats i K-2 500 m, f ö bästa resultatet bland de svenske. 1992 i Junior World Cup i Hamburg blev det en 6:placering i K-4.
En ny blivande stjärna började sticka upp huvudet redan 1990. Det var Mikael Jonshammar.
1992 segrade han i SUC, pojkar –79 och 1993 fick han sitt första SM-guld samt silver och bron därtill och det blir säkert mera.Kanotskoletraditionen har upprätthållits i juni varje år efter skolavslutningen med varierande antal elever. Man har även haft fortsättningskurser ibland. Klubbens egna aktiva har varit ledare, sen Ann-Kristin Wallgren, övergav oss och för en tid flyttade till USA. Framför allt har familjen Landerhlm med Åsa som aktiv tävlingskanotist och ledare lagt ner mycket arbete med förberedelser och genomförande av kurserna.
1991 arrangerade klubben den 5 maj sitt eget premiärlopp, nämligen ”Norrviken Runt”, ett tävlings/motionslopp om 14 km för alla fr o m äldre ungdomar och 10 km för de yngre.

Två vandringspris hade skänkt av Helenius Ingenjörsbyrå AB och LL-förlaget AB till det långa loppet, ett vardera till herre respektive dam med bästa tid , oavsett ålder. Det loppet har vi sen fortsatt att köra varje år. Tyvärr har det en benägenhet att krocka antingen med Rösjöloppet eller konfirmationer.1991 och 1992 arrangerade vi med den äran DM, efter bedrövliga tillställningar på flera håll. Det är naturligtvis inget att jämföra med ett JNM.
Varje år arrangerar vi också en deltävling i S:t Erikspaddeln för alla ”blåbär” och andra intresserade ungdomar upp till 15 år.
Stockholmsdistriketets klubbar deltar i den och är fn 7 st.Vi har deltagit i Stockholm Water Festival ( ska vara Drakbåtsfestivalen) både i och utanför drakbåtarna. 1989 ingick vi ett samarbete med med Sollentuna Skridskosällskap, så att vi säljer kaffe och korv vid deras årliga långlopp i februari och får den försäljningsförtjänsten.

Vi har under årens lopp skaffat tre avlagda arbetarbodar från olika håll och området vid kanotklubben påminde något om ett zigenarläger men 1990 inköptes tillsammans med Skridskosällskapet två arbetarbodar från Skanska. Dem samsas man om, så att man delar på elavgiften och skridskofolket får under vinterhalvåret utnyttja vår bod för omklädning och vi får vid tävlingar mm på sommaren utnytta deras.
1992 byggdes ett gemensamt vinkeltak över de båda bodarna, vilket i sin tur ger dem ett mer husliknande utseende och mellanrummet kan användas för förvaring av diverse förnödenheter till tävlinar mm. De två allra äldsta har fraktats bort.
Strnden har snyggats upp, en del träd har fällts och de gamla träbryggorna är borta. Nu har vi aluminiumbryggor, som väl inte är helt klara i skrivande stund. De torde behöva bättre flytelement och skall dessutom kläs in runt kanterna. Men de detaljerna ska nog vara klara tills vi tar emot OS-paddlana år 2004.
Andra nyanskaffningar är tre nya ungdomskanoter, Murena, som köpts in från Finland, men de gamla Slendrarna skulle nog vara i stort behov av utbyte, även om många ännu fungerar bra i kanotskolan och för öppethållningen på sommarkvällarna.
Slutligen måste nämnas att vid 20-årsjubileet 1988 utsågs Ingrid och Bror Wallgren till hedersmedlemmar i klubben och vid 25-årjubieet tilldelades de Svenska Kanotförbundets Förtjänstmedalj i guld. Även klubben erhöll Förbundets plakett i silver.
Björn Landerholm, Sollentuna Kanotsällskap 1994 till 1997
Bryggorna behövde inte vänta till OS för sin behövliga uppstagning. Den landbaserade bryggan höjdes ca 20 cm och försågs med profiler för flytbryggornas förankring mot land – sjösidan sitter stadigt i gyttjan med rör.
1994 inleddes ombyggnad av kanothus och bodar. Ett par skickliga ALU-snickare engagerarades för verksamheten. Kanotförrådet byggdes om från hyllförvaring till fackförvaring vilket innebar att alla klubbens kanoter fick plats i ”allmänna” förrådet. De gamla plåtväggarna ersattes av fjällpanel, rötskadade balkar ersattes och de stora garagedörrarna sattes framför allmänna delen.
Det nya fackindelade förrådet gjorde även att vi kunde få plats med några nya kanoter och paddlar: en havskajak till motionspaddlarna och några vingpaddlar för våra racingingungdomar att pröva på.
Ombyggnaden fortsatte med omklädningsboden. Det inre rummet byggdes ihop med Skridskosällskapets bod till det fina klubbrum som vi har nu.Utvändigt försvann avbalkningsstockarna och ersattes med staketet och grinden. Kvällarna har gjorts ljusare med belysning dels en fristående lyktstolpe och dels en strålkastare på klubbhuset.
1995 invigdes klubbhuset och samtidigt byttes det gamla låsen ut mot nya försäkringsklassade. Ett nytt system för öppethållning infördes och resulterade i att vi har hållit öppet för medlemmarnas motionspaddling ca 120 dagar under sommaren.

Uppdaterad: 2008-03-29 04:13
Skribent: Anders Wallander


Här finns vi:

Strandpromenaden 2, Sollentuna
Tel 0725-650 660 under våra öppettider

Sommaröppet
mån-fre 12 - 20
lör-sön 10 - 18
Karta

Norrviken runt 6 maj 2017

Måndagspaddling

Prova-på-paddling

 

Sollentuna kanot på Facebook

Norrviken runt på Facebook

Kajakprovardag.se

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

Postadress:
Sollentuna KS - Kanot
Box 831
19128 Sollentuna

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info